Bok om starka känslor och utbrott

Boken ”Starka känslor och utbrott - bemöt, förstå och förebygg” presenterar strategier för att bemöta barn i situationer med kraftfulla känsloyttringar. Författaren David Edfelt ger metoder för ett förebyggande arbete där barnen får stöd i att lyckas, växa och blir rustade för livets utmaningar.

När jag fick syn på att en bok av David Edfelt fanns tillgänglig för läsning i utbyte mot att bli bokbloggare blev jag direkt nyfiken. När jag har sett texter eller citat från Edfelt upplever jag att han ofta är inne på det där vardagliga i förskolan, det som sker varje dag men som jag ibland upplever hamnar i bakgrunden. Det engagerar mig eftersom det är så viktigt för hur barnen trivs! Relationsarbetet, de dagliga mötena och hur vi organiserar dagarna utifrån vår syn på barnens behov är inte alltid det som syns mest i exempelvis veckobrev eller dokumentation utåt.

Jag tycker även att man ofta hör att det inte utvärderas och analyseras på samma sätt utifrån vetenskapliga grunder som andra mer mätbara resultat gör. Man har en verksamhet och ett arbetslag där det kanske har flutit på bra genom åren, och utifrån den erfarenheten (vilken ju kan vara av stor vikt och kvalité) så fortsätter just de vardagliga rutinerna och bemötandet ibland att rulla utan att vi utvärderar varför vi gör som vi gör utifrån vad forskningen faktiskt säger!

Efter att ha läst Edfelts bok ”Starka känslor och utbrott - bemöt förstå och förebygg” så kan jag verkligen rekommendera boken som ett stöd och underlag för att utvärdera saker som hur vi bemöter barnen eller organiserar dagarna.

Ge barnen stöd i att lyckas

Boken ger bland annat verktyg som kan hjälpa en att få syn på vad som sker i exempelvis övergångar som slutar i starka känsloutbrott och negativa mönster. Den ger även bra och grundläggande fakta om barns utveckling och olikheter som kan hjälpa en att få förståelse för vad olika beteenden kan bero på och hur vi vuxna kan stötta barn i stunden. Boken bidrar även med tydliga och konkreta arbetssätt som handlar om hur vi förebygger och skapar en verksamhet där miljön och strukturen även bidrar till att barnen får stöd i att lyckas.

Just det här med vikten av att stötta barnen i att lyckas är något som Edfelt skriver om tidigt i boken och något som fångar min uppmärksamhet extra mycket. Jag minns när jag hörde frasen för första gången… det diskuterades under förskollärarutbildningen och då togs det upp att barn inte lär sig av att misslyckas. Jag tyckte det var (och är) så omvälvande eftersom det beskrevs i relation till att barn misslyckas oftare än vad de lyckas och det inte är förens i tonåren som man börjar lära sig av sina misstag, det är först då vi börjar lyckas med än vad vi misslyckas.

Det måste vara tufft att vara barn emellanåt, särskilt om du hamnar i en verksamhet där du själv förväntas klara mer än vad din förmåga klarar av eller orkar i stunden. För vad menar vi egentligen med att barnen ska lyckas och hur tar sig det uttryck i verksamheten? Menar vi till exempel att de ska lyckas själva, utan stöd från vuxna, med att sätta på sig skorna och hur påverkar den synen vårt bemötande i så fall?

Hanterbart, begripligt och meningsfullt

Frasen ”vi ska hjälpa barn att lyckas” är viktig och handlar å ena sidan inte om att lämna barn till att klara allt själva å andra sidan inte om att skydda barn från att aldrig möta motgångar eller motstånd. Utifrån Edfelts beskrivning tolkar jag det snarare som att det betonar ansvaret vi vuxna bär för barns ageranden och beteenden, hur de blir i ett sammanhang. Det är vi som har ett ansvar för att skapa en miljö kring barnet där barnen så ofta som möjligt får KÄNSLAN av att de kan lyckas på förskolan, att det finns stöd runt om (i miljön eller bemötande) som de kan ta hjälp av för att kunna förstå sin omgivning.

Edfelt skriver senare i boken om flera konkreta stöd som skapar en miljö där fler barn kan känna att vardagen är begriplig, hanterbar och meningsfull.

Ett exempel är att arbeta med tydliggörande pedagogik. Där finns det många olika metoder, varav flera inkluderar att tydliggöra vad som sker visuellt. Till exempel att arbeta med bildscheman, bilder som tydliggör var saker eller personer har sin plats eller till och med så ”enkelt” som att förstärka vad man säger med en gest.

Göra skillnad i det enkla

Som tidigare nämnt så lyfter Edfelt att det är vi vuxna som har ansvaret för hur barn får chans att bli i förskolan och i och med det så nämner han att det alltid finns något att göra för ett barn som har det tufft.

Jag vet att vi är många pedagoger som ofta känner oss otillräckliga. Det är ofta som man hamnar i situationer där man hinner förbereda mindre än vad man tänkt sig. Med tanken på det och att det är vi som kan förändra och bär det ansvaret kan säkerligen en känsla av överväldigande ibland vara närvarande.

Dock upplever jag, efter att ha läst Edfelts bok, snarare en påminnelse och motivation i att det inte alltid behöver vara de där sakerna som kräver extra tid, planering och merarbete som gör skillnad. Istället för att då känna sig överväldigad av ansvaret kanske boken kan hjälpa flera pedagoger att landa i att utifrån det utrymmet som är så kan vi ändå göra skillnad för barnen här och nu. Det kan faktiskt handla om något så litet som att räkna till 10 en måndagseftermiddag i hallen!

En lättläst, tydlig och viktig bok

Sammanfattningsvis kan ju fraser och perspektiv tolkas olika av olika människor och olika arbetslag, det är därför det är viktigt att böcker som Edfelts finns, som på ett lättläst och tydligt sätt beskriver vad forskningen säger.

David Edfelt skriver att barn, för att tro på sig själva, behöver känna att de lyckas. Det handlar alltså om känslan och barnens tro på sin egen förmåga att agera.

Att läsa den här boken har varit som en påminnelse om vikten av de små justeringar vi kan göra i vardagen – sådana som kanske inte kräver mer tid, men som kan göra stor skillnad för hur barnen upplever och hanterar sin dag.

Rebecca Nilsson
Förskollärare Stensjöns förskola

Starka känslor och utbrott - bemöt, förstå och förebygg (2025) av David Edfelt. Natur & kultur.